Niklas Åströms Årskrönika 2022

Nybörjare på att jobba hemma, nybörjare på att komma tillbaka till kontoret, nybörjare på nytt jobb, eller kanske i helt ny bransch. En av de positiva sakerna med pandemin är tveklöst att den tvingade oss till innovation, till att våga göra annorlunda. Det mesta som har hänt sedan dess hade förr eller senare hänt ändå, men absolut inte så här snabbt. Den här framåtandan och de här utmaningarna som vi ställts har gjort oss modiga, men också lite ängsliga. Vilket är helt naturligt när man gör nya saker. Jag är ödmjuk inför det, inför att alla lär sig. För oss som byrå gäller det att vara extremt noggranna i vår personliga utveckling, det försöker vi fokusera väldigt mycket på. Att hitta sätt att snabbt onboarda; ny personal såklart, men även befintlig personal i nya trender, tekniker och standarder. Vi har också haft en roll att utbilda våra kunder som har provat nya kanaler och blivit mer varse om vikten av innehåll och även produktionskvalitén av innehållet. Jag kan tycka att efterfrågan stundtals var så hög att det verkligen varit en utmaning att leverera det värde både internt och externt som vi vill göra. I kunddialogerna har efterfrågan på datum, lokaler osv varit så hög att det i vissa fall blev viktigare med ett datum eller en lokal än att fokusera på vad man faktiskt behövde, eller vad syftet med arrangemanget var. Visserligen var det säkert så att det i många fall var just själva mötet, efter tider med mycket avstånd och videomöten, som var själva syftet.Inför 2023 kan vi väl i alla fall känna att den här glödheta marknaden börjar svalna lite och jag kan verkligen se fram emot det. Att få börja fokusera på att leverera kvalité. Vi har ett helt fantastiskt team på plats med många som har anslutit under de här två åren. Att få samla kraft, att enas runt en gemensam kultur och strategi och verkligen leverera det värde som finns i den här gruppen, det ser jag verkligen fram emot.Sen finns det ju såklart nya utmaningar i den närmsta fasen av ”början på framtiden”. Pandemin är vi förhoppningsvis någorlunda igenom (vi har faktiskt i skrivande stund vårt sista pandemi-framflyttande genomförande), men vi har ett krig i Europa, vi har energipriser som skenar, vi har en inflation som verkligen har satt sina klor i oss och vi har troligen en lågkonjunktur runt hörnet. Jag har drivit egna företag i hela mitt vuxna liv. Koncept & Event grundades 2012 (yes, vi firade 10 år i år!), och jag ser mig själv som en ganska erfaren ledare i eventbranschen, men jag har aldrig drivit bolag i en lågkonjunktur.På tal om att vara nybörjare. Trots det har jag under hösten gjort inflationen lite till min hjärtefråga. Jag tycker att det finns en ganska arrogant inställning till inflationen generellt. Det är ganska rimligt att vi har hög inflation; elpriserna skenar, vi har haft brist på saker som halvledare och containrar. Det har pumpats in stödmiljoner under hela pandemin till företag över hela  världen och konsumenter har fickorna fulla efter lägre konsumtion under pandemin. Så nu står vi här i en ny ”kris” och värst verkar inflationen vara i… (trumvirvel) … besöksnäringen.Vi har vid flera tillfällen sett olika leverantörer komma med prisökningar på mer än 50% jämfört med våren 22. Det är inte i närheten av vad inflationen faktiskt är. Jag tror att det finns ganska tydliga kopplingar mellan att besöksnäringen hade det tufft under pandemin och att priserna är extra höga nu. Både konsumenter och företag har haft buffertar efter tider med lägre konsumtion på just nöje och det har därför funnits en acceptans i marknaden för de här stundtals extrema prishöjningarna. Egentligen inget fel med det, alla har såklart rätt att sätta vilka priser man vill. MEN, det är att öka sina intäkter snarare än att försvara sig mot en inflation. För inflationen är inte 50%. Det är den för övrigt inte på smör heller, men Arla har troligen inte sett ett tillräckligt volymtapp ännu för att det ska motivera en prissänkning. Hur länge finns då den här extra köpkraften? Jag tror den är slut nu. Jag tror att buffertarna är uppätna och att nya budgetar nu läggs med helt andra förutsättningar. Jag tror inte det finns en enda företagsledare som inte funderar över hur påverkad man kommer bli av lågkonjunkturen och hur djup dippen kommer bli. Det borde inte finnas det i alla fall.För nu går vi från att den huvudsakliga utmaningen är inflationen till att den huvudsakliga utmaningen blir konjunkturen. Jag upplever att vi redan är där och att vi varit där ett tag, i synnerhet för projekt som avser 2023, dvs på nästa budget. Vi har flertalet gånger stått mitt emellan en anläggning som pratar om inflation och en kund som pratar om lågkonjunktur, oftast är det också ett rejält avstånd. Vi känner att vi blir mer konkurrensutsatta, vilket egentligen bara gynnar oss för vi är väldigt trygga i vårt effektiva erbjudande, men framför allt upplever vi att våra kunder vill att vi ska konkurrensutsätta anläggningar och underleverantörer, vilket jag tycker är med all rätt! Vi jobbar i en hög-marginal-bransch, det finns säkert många som inte håller med mig om det, men dem har fel. Det enda hotell, restauranger eventarrangörer osv behöver uppnå för att vara riktigt lönsamma är hög beläggning, för marginaler finns det gott om. När vi jobbar tjänar vi mycket pengar, men om vi jobbar för lite blir det inget kvar.Balansgången mellan pris och volym kommer vara viktigare än någonsin nu. Jag tror att dem som lutar sig mot inflationen och motiverar sin höga prissättning med den, kommer smärtsamt påminnas om att man borde haft en annan strategi när man inser att orderböckerna börjar se tomma ut. I de här dialogerna med leverantörerna och slutkunderna brukar jag säga att vi representerar lösningen. Vi är duktiga på att hitta vägen fram för att det ska bli en affär, och någonstans är affären alltid lösningen. Leverantörskedjan får intäkter och kunden får sin tjänst. Det är ju också hela poängen med att höja räntor och vidta andra åtgärder mot inflationen, att vi ska utmana våra leverantörer och inköpsled för att påverka efterfrågan.Jag hade en diskussion med Jens Dolk på K-märkt om detta, han berättade att dem hade höjt priserna på sin lunch med 8% men att dem hade ökade inköpskostnader på mer än 20%. Dem kompenserar det med en effektivare drift, för Jens tror inte att kunderna vill betala 25% mer för sin lunch. Ungefär på samma sätt som jag inte tror att våra kunder vill betala 50% mer för sina event. Bara på grund av den inställningen tycker jag att alla borde gå och äta lunch på K-märkt. Om fler gjorde som Jens hade vi haft mindre inflation. Det är att ta ansvar för att kedjan och det kommer gynna K-märkt i längden då dem kommer ha ett mycket stabilare kundflöde och mer volym. Ibland funderar jag på om det är lite av mellanchefernas syndrom. Att det finns en försäljningschef som sätter upp försäljningsmål och att det finns en F&B manager som tittar på inköpskostnaderna och sätter utpriserna. Vem tittar på vad kunderna är villiga att betala? Vem säkerställer att tjänst, produkt och pris korrelerar? I slutändan är det så här; kunden bestämmer om ett pris är rätt, om det blir en deal eller om det blir ingen deal. När det blir ingen deal tillräckligt många gånger kommer även Arla sänka priset på smöret.Det är lite som politik, gång på gång kan man följa media och lyssna på politiska kommentatorer, titta på opinionsundersökningar osv. Till sist kommer det en valdag och då står vi där var och en med varsin röst och numera blir det ju sällan som vi tänk oss. Det är ju ett fenomen som speglar politiken över hela världen. I slutändan handlar allt om resultat, hur många röster fick du? Hur många smörpaket sålde du? Hur många tomma rum fanns på hotellet?

Inflationen kommer lösas, eller i alla fall hanteras, av marknaden. Vi måste bara förstå att det är vi, när vi köper, som styr marknaden. Varför brinner jag då så mycket för det här? Som jag skrev ovan så är det ju upp till var och en att ansvara för sin egen prissättning. Om mitt resonemang stämmer kommer det ju bara drabba dem som är för offensiva och det är ju deras förlust. Men jag känner inte så, jag känner att det är vårt jobb att leverera värde till våra kunder, att dem får välja mellan schyssta alternativ och att det vi kan komma med är konkurrenskraftigt. För oss handlar det om kundlojalitet, kundnytta och erbjudandefokus. Tre tydliga hörnstenar i vad vi står för. Om man motiverar en prisjustering med att det är inflation, då ska den också vara i linje med inflationen, annars säger man inte så. Det är ansvarslöst och arrogant, i synnerhet i en bransch där det redan är höga marginaler. Vi är bortskämda med att det finns en acceptans för höga marginaler. Det har nästan aldrig handlat om pris på själva artikeln. Det är ingen som opponerat sig mot att betala sex gånger inköpspriset på exempelvis en öl. Nu däremot tror jag risken är uppenbar att ännu högre priser kommer slå mot volymen, om man lägger hela priskonsekvensen, och ibland även lite därtill, på kunden. Lägre beläggning kommer i sin tur leda till att man måste höja priserna ännu mera vilket kommer generera ännu lägre beläggning osv. Så kan vi inte ha det, den spiralen är livsfarlig, och jag önskar att fler vill vara med mig i den kampen. Vi måste sluta lägga alla priskonsekvenser på kunderna och i stället försöka skjuta tillbaka dem i leverantörsledet. Vi som byrå måste göra det mot våra leverantörer och våra leverantörer måste göra det mot sina, det handlar inte om att råna någon utan att sprida ut ansvaret. Om fler engagerar sig i den här frågan och resonerar som vi eller gör som Jens, då kommer vår bransch bli en bättre plats för oss alla och en bransch där våra kunder kommer kunna fortsätta vara just kunder.